idainboston

Hjälp vad slipptrad jag är.

Jag har börjat inse hur lite kvar det är här och hur FORT dagarna går. Jag blir så stressad när jag tänker på hur mycket jag måste passa på att njuta här nu. 

Snart är det ju över, hela detta äventyret. Äventyret och utlandsstudrierna som jag har sett fram emot i några år. 

En oförglömig resa genom Australien och på Nya Zeeland. Sedan 4,5 månader här i Brisbane. Vart tog tiden vägen? Vad fort det går nu såhär på slutet.. men under vissa perioder har det ju varit riktigt segt. Mattias har stenkoll på hur länge jag har varit borta och hur länge det är kvar och han meddelande mig idag att jag bara har 6% kvar av min resa. Då tänkte jag genast; När man bara har 6% kvar av batteriet på telefonen, då går det riktigt snabbt tills den laddar ur om man gör mycket med den. Likaså kommer det vara här. Snart står jag där på svensk mark igen och undrar vad det är jag längtat hem till förutom alla goa människor som inte finns här borta.

 

Det är lika bra jag förbereder mig nu, för jag vet precis hur det kommer bli..

 

Men såklart ser jag verkligen fram emot att komma hem. Bland annat har jag ju inte träffat mamma på länge så det ser jag verkligen fram emot. Sedan är det ju så många andra som jag längtar efter! Det ska bli underbart.

 

Nu är det snart sängdags.

God natt gänget!