idainboston

I tordags då så var det ANZAC Day här. Det innebär en röd dag där man hedrar alla militärer och trupper som dog i en strid under första världskrigen. Jag och Mattias visste inte mycket mer om att det var den dagen men fick senare höra att det var parader andra tillställningar. 

Vi hade i alla fall funderat på att åka till Surfers Paradise, så efter en slapp förmiddag med lite tvättning och så så satte vi oss på tåget som tar 55min ner till Gold Coast. Vi hade bokat ett hotell som låg väldigt centralt och bra. Dessutom fick vi vårt rum uppgraderat utan extra kostad och kom upp till 29e våningen med havsutsikt. Inte dåligt!

 

Vår första lunch blev dock en rejäl miss. Så besvikna och sura. Men det fina hotellrummet spolade bort alla sura miner. Den eftermiddagen låg vi på stranden och gick ut längs med havet och bara tog det lugnt. På kvällen var tanken egentligen att gå ut och äta men konstigt nog var vi inte så hungriga (hade ätit frozen yogurt) så vi tog med oss lite mat upp på rummet istället och slappade under kvällen.

 

Igår morse så väcktes jag utav Mattias som sa att vi måste gå upp och se soluppgången. Så vi tog på oss morgonrock och satte oss ute på balkongen. Och efter en lååång väntan kändes det som, lite halvt vaken, så kom solen upp så fint över havet. Dock gick vi och la oss igen och somnade om.

Sen under dagen så blev det frukost på stranden och lite solandes när solen var framme. När vi skulle gå upp och åka hem så gick vi förbi et ställe där man kan hyra sufingbräda och ta lektioner. Mattias blev väldigt sugen på en lektion så lite spontant så gick vi tillbaka, beställde surfinglektion och bytte om. 

2 timmar men instruktion om havet, säkerhet, teknik och massa övning gick hur fort som helst. Och gissa om det var kul! Svårt till en början men både jag och Mattias klarade att stå på brädan. 

Nu är man nästan sugen på att hyra en bräda och öva sig mera. 

Vågorna var alldelles perfekta- inte för höga och inte för några. Så det var inte så läskigt som jag trodde det skulle vara. 

Sådant bar avslut så vår lilla minisemester!

 

Igårkväll kom vi tillbaka hit till 12 Vulture Street. Packning blev det mest. Och idag lämnade jag av honom på flygplatsen. Usch, det var både jobbigt men inte så farligt. Vi har ju haft det så otroligt bra nu när han varit här så man kan inte annat än att vara glad. Dessutom så träffar jag ju honom om exakt 2 månader och det är ju inte så farligt. 

 

Nu är det lite skolarbete som väntar. Har lite att ta igen. 

Ha de!